|
|
Titel: Dervischen och döden | Originalets titel: Derviš i smrt | Författare: Meša Selimović | Förlag: Dahls © 1966 Daroslava Selimović Översättning: Adolf Dahl Bosnien under turkiskt välde, dominerat av islam. Berättaren Ahmed Nurudin, schejk vid ett dervsichkloster, kan vid uppnådda fyrtio år se tillbaka på ett otadligt liv i religionens tjänst. Plötsligt störs hans sinneslugn när kadijan låter gripa hans bror, Harun. Laglösheten i samhället blir en chock för honom när han inser att han måste ingripa för att få brodern satt på fri fot. Nurudin genomgår en metamorfos, när han får veta att Harun avrättats utan rättegång. Hämndlystnaden driver honom att bli "politiker", han iscensätter rent av en revolt som lyckas: kadijan blir dödad. Det är här bekymren börjar hopa sig för Ahmed, när han utövar den nyvunna makten. Hans dagbok gestaltar för oss en person med ett öde lika obevekligt som i ett antikt drama och ett samvete fullt av skrupler. Ändå är det en betagande historia, där naivitet och list, godtrohet och visdom, despotism och frikostighet vävs samman till ett mönster väl så komplext som en orientalisk matta. Selimović: Jag skulle vilja påstå att Dervischen och döden är mitt mest fullständiga verk... en bok om kärlek och hat, om dogmerna och livet, om engagemang och bristande engagemang, om det specifika och det allmänna. Dogmerna och livet är inbegripna i en evig strid.
|
|
|
Titel: Dråpslaget | Originalets titel: Kad su cvetale tikve | Författare: Dragoslav Mihailović | Förlag: Fripress © 1968 Dragoslav Mihailović Översättning: Adolf Dahl I tolv år har den nu 38-årige Ljuba Sretenović levt i Sverige – med sin hemlighet dold för alla. Han är fabriksarbetare i Fagersta, med dubbelt medborgarskap, svensk hustru och egen villa. Han är boxningstränare i den lokala klubben, sina landsmäns talesman i facket, uppskattad trots sina egenheter; då och då försvinner han plötsligt, super till, sätter sig i bilen och drar söderut... Man tolererar honom: det gör honom stundom förbryllad. Sin hemlighet törs han inte avslöja, ens för hustrun. Men inombords ältar han den, i en monolog utan åhörare. Vad var det som drev honom hit? Vad var det som fick den serbiske mellanviktsmästaren i boxning att plötsligt överge karriären i hemlandet? Vad var det för politiska skeenden som fick hans familj att decimeras medan han tanklöst ägnade sig åt att "spräcka mödisar"? Hur kunde boxningen bli blodtörst? Och vad hände, egentligen, när han tog rätten i egna händer, i det slutliga dråpslaget? Dragoslav Mihailović (f. 1930 i Ćuprija) debuterade 1967, belönades 1976 med Ivo Andrić-priset och blev 1981 medlem i Serbiska vetenskaps- och konstakademien. Dråpslaget utkom redan 1968, väckte stor uppståndelse inte minst för sin politiska frispråkighet, och har hittills översatts till 11 språk. Nu finns den, äntligen, också på svenska, översatt av Adolf Dahl. |
